När kan man säga att man är författare?

Så när kan man säga att man är författare. Är det bara när man blivit antagen av ett förslag? Den regeln gällde nog mycket förr då det var det enda alternativet för att komma ut på bokmarknaden. Idag finns det många böcker som blir utgivna och då ett förlag inte ens är inblandat.

​

Vi kan tacka teknikens framgång gällande att nu lätt kunna ge ut en bok.
Nackdelarna är att alla böcker är av kvalité. Men så är det väl i och för sig med många produkter på marknaden att alla inte har hög kvalité.

 

Vi ska inte glömma bort att det nu också finns E-bok som variant som idag är stort i USA och England. Sverige ligger efter men är absolut på väg att dra om den tryckta boken. Det tredje alternativet är ljudboken som också har stor framfart i Sverige.

Så om regeln är att man ska publicerat något redan, jag då kan jag kalla mig författare. Men om gränsen är att man blir författare när man börjar skriva böcker och inte har publicerat något. Ja då skulle många kunna säga att dom är författare. I mitt fall har jag tidigare publicerat verk utan ett förlags hjälp, därför kallar jag mig författare. Jag har heller inte någon skickat in ett bokmanus till något förlag. Inte pga rädslan att få ett nej, utan mer i protest till den låga ersättning författaren får. Jag tycket det är mycket bra att det nu råder konkurrens eftersom det nu finns flera sätt att ge ut en bok på. Det främjar oss författare.

 

Allt började med en uppgift på 80-talet i  en Svenskakurs på komvux.

Uppgiften var att skriva första kapitlet på en bok. Den sista natten innan deadline skrev jag helt förutsättningslöst och i en helt otippad changer, vilket förvånade både mig själv och min omgivning. Feedbacken jag fick av den inspirerande läraren blev:

”En synnerligen välskriven text. Bra flyt och klarar bra kraven från instruktionen”.

 

Detta fick mig ställa frågan till mig:

- Har jag något bra att tillföra bokvärlden?

Jag ville har flera personers tyckande så under de kommande åren lät jag mellan 50-100 intresserade personer läsa samma kapitel och majoriteten frågade mig efteråt:

- Vad händer sen?

Deras kritik blev också bra. Så detta var inspirationen som räckte för mig att på allvar börja fundera på att faktiskt förverkliga idén att ge ut ett eget alster. På den tiden fanns ju inte datorer eller teknik som idag, så jämför med då skulle jag vilja säga att det idag är busenkelt att publicera eget alster.

På den tiden var man helt beroende av att bli antagen av ett förslag.

Idag är den tiden passé, skulle nog dom flesta hålla med om.

 

Så jag tänkte att jag här ger dig möjligheten att också läsa

”Det första kapitlet” genom att klicka på bilden ovan.

Vill du sedan skicka mig kritik så är det varmt välkommet så länge det är en konstruktiv och ärlig sådan, så att jag lär mig något, tack.

​

Hoppas du får en trevlig, angenäm och inspirerande läsning !

​

/Ludvig